I våras var jag på ett möte med kommunens tjänstemän. Barnens pappa, som jag inte har haft något förhållande med på flera år, var "tvingad" att närvara. Man meddelade att det skulle vara mycket menligt för min situation om han inte kom, så han tvingades ta ledigt från sitt arbete. Någon kompensation för sitt inkomstbortfall fick han dock inte.
På kommunen är man mycket väl medvetna om att jag och pappan inte bor ihop, och att vi inte heller gjorde det på den tiden vi var tillsammans. För säkerhets skull informerade vi om det igen, men det tog man ingen hänsyn till. Han tvingades sitta med vid ett möte där mina angelägenheter diskuterades, vilket måste vara ett solklart sekretessbrott.
Syftet med mötet var att informera mig om att jag vid en avhysning kommer vara diskvalificerad från bostadsmarknaden för resten av mitt liv, och att man från kommunens håll INTE tänker hjälpa mig.
Den enda lösning man kunde se var att - och håll i er nu! - barnens pappa säger upp sig från sitt arbete, flyttar till Gävle och lever på socialbidrag där, och så ska jag och barnen flytta dit och bli sambo med honom!
Om vi inte valde den "lösningen" så var man tydliga med att man kommer tolka det som att vi inte ser till våra barns bästa, och då måste man ju agera utifrån det...
Det är ingen överdrift att säga att vi båda var i fullständig chock när vi gick från mötet.
Barnens pappa, som inte på något sätt har med saken att göra, ska alltså bli en arbetslös socialbidragstagare i en annan stad, deras mamma ska för all framtid vara utestängd från bostadsmarknaden, barnen ska ryckas upp från skola, trygghet och vänner, och deras separerade föräldrar ska bli "tvångssambo" - till följd av att kommunen har slarvat med sina betalningar. Det är tydligen tjänstemännens definition av "barnens bästa".
Jag har under det senaste halvåret fått klart för mig att kommunens tjänstemän "anser" att jag och barnens pappa lever tillsammans. Att de är väl medvetna om motsatsen förändrar inte saken. De "anser" att vi lever tillsammans, och därmed anser de sig också kunna bryta mot sekretessen!
De "anser" så pass mycket att vi lever tillsammans att de har agerat på ett sätt som fått barnens pappa "tvångsskriven" på min adress.
Men det är, som sagt, flera år sedan vårt förhållande tog slut, och vi bodde inte tillsammans när vi hade ett förhållande heller. Jag har även hunnit ha ett förhållande med en annan man sedan mitt och pappans förhållande tog slut. Det är fakta som inga kommunala fantasier kan ändra på.
Jag skulle inte ha några problem att medge att jag hade ett förhållande med barnens pappa, om så var fallet. Det finns saker som är betydligt värre att bli beskylld för, än att vara tillsammans med honom. Men nu förhåller det sig inte på det sättet, och jag kan ju inte flytta ihop med en människa bara för att kommunens tjänstemän "anser" att vi lever tillsammans.
Det är inte utan att man undrar vilka grunder (utöver sitt eget agerande) kommunens tjänstemän har för att "anse" att vi lever tillsammans.
Även OM barnens pappa hade bott hos mig, så hade han inte varit ansvarig för min ekonomi. Det har fastslagits av Förvaltningsrätten (i ett annat fall)
Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala kommun, Kommunala tjänstemän, Sekretessbrott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar