Befintliga resurser räcker inte för att hjälpa utsatta barn, så regeringen har beslutat att skjuta till 200 miljoner kronor för att stärka dessa insatser.
Bra!
Inte ett enda barn får bli åsidosatt eller utan hjälp till följd av resursbrist.
Inom Uppsala kommun tycks problemet vara det omvända. Här har man tydligen för stora resurser/ för få utsatta barn.
Detta löser kommunen genom att planera att traumatisera välmående barn. (Att de är harmoniska och välmående är inte enbart min subjektiva uppfattning, utan har även konstaterats gång på gång av kommunen. Jag har t.o.m. fått "beröm" för min goda omvårdnad av barnen, och hur välartade de är.)
Om nu Uppsala kommun har ett sådant överskott på pengar, så borde de väl snarare lägga dem på barn/familjer som faktiskt behöver det. Jag känner själv till en handfull barn som skulle behöva stöd i varierande omfattning. Men där lyser kommunen med sin frånvaro.
Och om man anser att det inte finns ett enda behövade barn i kommunen, så borde man väl lägga pengarna på annat som kommer barn tillgodo, istället för att aktivt skada välmående barn.
Eller tänker jag fel?
Förtydligande: Jag skriver "Uppsala kommun" men jag tror inte för en sekund att kommunen som myndighet anser att det ska gå till som det gör i detta specifika fall. De politiska beslutsfattarna är nog snarare fullständigt ovetande om det som håller på att hända.
Det här handlar om något som gick snett hos en tjänsteman från början, och sedan har det spridit sig som ringar på vattnet. Den kollegiala lojaliteten är så huggen i sten att man är beredda att hellre skada barn än rätta till det som har blivit fel.
Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala kommun, Utsatta barn, Socialtjänsten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar