Dagsrapport, lördagen den 15:e september

- Mamma, kan vi åka till Leos lekland? frågar ena barnet.
- Nej, det kan vi inte, svarar jag.
- Varför? frågar barnet.
- Jag har inte råd, svarar jag.
- Så där svarar du ju alltid, t.o.m. när det gäller mat. Du har aldrig råd att köpa pizza, och du säger att det är dyrt att äta tacos, konstaterar barnet besviket.

Ja, så är det.
Att köpa pizza (eller ingredienser till tacos) motsvarar i kostnad flera dagars matbudget för mig. (Jo, jag vet att man kan baka pizza hemma, och det gör vi ibland, men jag förstår barnen när de klagar över att det inte är samma sak som pizzeria-pizza).

Att åka till Leos lekland med två barn skulle kosta
Bussresa dit: (25:- + 15:- + 15:-) 55:-
Inträde (2 x 120:-) 240:-
Bussresa hem: (25:- + 15:- + 15:-) 55:-
= 350:-
Antagligen skulle barnen vilja dricka lite saft mitt i allt lekande (och jag skulle argumentera kraftigt för att de kanske skulle kunna nöja sig med vatten), och då gissar jag att vi får lägga på ytterligare 30:- (jag avstår från att ta en kopp kaffe, så den kostnaden behöver vi inte räkna med).
Så nej, vi kan inte åka till Leos lekland.

I min plånbok ligger nu en lånad hundralapp. Varken mer eller mindre. Det är fem dagar kvar innan barnbidraget kommer. Ena barnet är bjuden på kalas imorgon, och vi måste köpa en present.
Jag föreslår att vi kanske kan köpa en liten godispåse som present, allt med tanke på att hålla kostnaden nere. Jag ser besvikelsen i barnets ögon. Jag vet, precis som barnet, att övriga gäster kommer att komma med presenter som kostar mellan 100-200:-. Och jo, jag vet att man inte måste ha med sig någon present över huvud taget. Men mina barn är redan ganska "socialt avvikande" till följd av vår fattigdom. Frågan är väl vilket alternativ som är minst illa; En godispåse som present eller ingen present alls?

Tillägg ett par timmar senare: Nu har vi handlat en present. Det blev ett plastigt fotoalbum från ICAs tiokronorshylla. Barnet tyckte inte att det var någon bra present, men insåg samtidigt att det här var den enda present som kunde komma ifråga.
Barnets skam över att behöva lämna fram den här presenten värker i mig.


Läs även andra bloggares åsikter om Fattigdom, Leos lekland, Kalas, Uppsala kommun